måndag 27 april 2009
Norrland eller Skåne?
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men skolresan till Skåne överträffade alla förväntningar! Men nu är utmaningarna avklarade, och vi beger oss av mot Norrland igen. Mitt kära Ö-vik... Dock inte utan en hel del funderingar om framtiden. Jag trodde inte att jag skulle bli så förälskad i denna södra del av Sverige, men jag har verkligen underskattat hur vackert det är... Självklart är det vackert hemma i Jämtland eller Ö-vik också, men jag har alltid längtat söderut. Jag är glad att jag har sökt sjuksköterskeprogrammet så så många ställen, men jag slits ändå mellan vart jag ska. Egentligen spelar det ingen roll, om jag pluggar i Ö-vik eller Skåne så länge det är vad jag vill göra. Jag är mest rastlös och lite orolig över att jag inte har så stor kontroll över framtiden, men ändå behöver börja planera över den nu. Med några nätters sömn och vidare funderingar när ja kommer hem till Ö-vik dyker säkert rätt beslut upp. Tills dess ska jag njuta av varje sekund som är kvar av vår resa... Allt gott! /Inece
Etiketter:
Hopp och utmaningar,
Lärjungaskolan och efter
måndag 20 april 2009
Vem är du?
För ett år sedan började jag engagera mig i Röda Korsets Första hjälpen-grupper. Jag trodde inte att det var något för mig, men det visade sig att jag hade fel. Det visade sig vara ett sammanhang jag passade in i, och träffade människor som brydde sig om att lära känna mig innan de dömde ut mig. Jag läste en tråd på zebraforum idag, som fick mig att fundera lite över hur man lär känna sig själv och andra. Vad är det som bestämmer vilka vi är? Att jag är så aktiv jag kan på zebraforum, går en bibelskola, och sjunger i kör - vad säger det om vem jag är? När jag pratar med en människa första gången frågar jag ofta vad han eller hon jobbar med, sedan frågar jag om de trivs med det. Skulle det vara så att de inte gillar sitt jobb, kan jag nog inte göra så mycket åt det, men jag vet i alla fall att det inte är vad personen verkligen brinner för. Det är en skillnad på att jobba som städare för att "gå runt" ekonomiskt varje månad eller om man brinner för renhållning, de kan göra ett lika bra arbete, men skiljer sig för att det är olika människor. Vad säger våra intressen och åsikter om vilka vi är? Varför tycker vi som vi tycker och intresserar vi oss för det vi gör? Man kan gräva hur djupt som helst, grubbla länge över vad som formar människor till vilka de är. Jag kan ägna hela mitt liv åt att fundera på vem jag är, och inte hinna med att leva mitt liv som den jag är. Jag kan nöja mig med att tro att jag inte är någon särskild, men ändå fånga dagen och göra avtryck på människor. En balansgång är det många gånger, att finna självkännedom utan att bli för självuppslukad. Jag tror att vi människor är en sammansättning av våra drömmar, åsikter, erfarenheter, känslor och handlingar och varje människa är unik. Det finns fler människor än jag som drömmer om att arbeta som sjuksköterska, för den sakens skull är jag inte ounik. Någon som inte är juste mot dig, kanske har den personen väldigt svåra känslor som han eller hon inte vet hur han/hon ska hantera. Att lära känna och första en annan människa eller sig själv är ett pussel, som tar ett helt liv att lägga. Att veta var man passar in är ofta inte självklart, och jag letar genom att testa mig fram. Det är helt ok att prova något och inse att det inte är ens grej. Precis som Anders på bilden, idag testade olika solglasögon, men tyckte att glittriga stenar inte var något för honom.
lördag 18 april 2009
Det regnar blod på min tv.
Jag har inte skrivit på länge, mest för att jag har varit upptagen med att leva... Slutet av året på lärjungaskolan närmar sig, med skolresa i Skåne. Då vi alla har något att göra, och jag ska predika... Så galet! Jag? För övrigt sitter jag med min bror och fördriver en fredag kväll med att titta på "Kill Bill". Det är en film jag aldrig gillat särskilt, det är alldeles för mycket meningslöst våld och för orealistiskt blodsprutande för min smak. Tydligen kan man se Kill Bill-filmerna som konstverk och när jag försöker se det så, blir det lite annorlunda. Jag måste nog kanske medge att man kan kalla det ett konstverk av våld och blod. För vad är då konst egentligen? Vem bestämmer vad som är konst och inte? Jag gillar det inte, men jag kan inte påstå att det är oskickligt heller. Bra musik i alla fall... Det är bara vad jag ägnar lite tid åt att fundera på ikväll. Testar hur det funkar att skriva blogginlägg från mobilen, eftersom jag ju inte har något Internet. Ha det gott! /Inece
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




