Dagens insikt: Stanna världen!

Denna sommar... Det finns verkligen mycket att säga om den. Det har varit helt fantastiskt, och Gud har varit så god, samtidigt har det varit så kämpigt. Hur många gånger har jag egentligen varit tvungen att hålla hårt i min gaffel för att inte bara ge upp och sabba mina matvanor för en massa dumma tankar? Det har varit en del, men jag har klarat mig, och kommit vidare, blivit starkare (?).
Jag har fått göra saker jag aldrig trodde att jag skulle varken våga eller få göra, men jag har också för första gången i mitt liv varit med om att en människa jag älskar dör.
Min farfar ringde i början av sommaren och berättade att min farmor hade fått cancer i bukspottkörteln och metastaser i levern, en månad senare ringde min pappa och frågade om jag ville träffa henne innan hon dog. Då handlade det om dagar snarare än veckor och dagen efter var jag hos min farfar. Ytterligare dagen efter var det tänkt att jag skulle träffa henne, men jag hann inte. Hon dog klockan sju den morgonen.
Sen dess har jag småsprungit, och inte alls vetat hur jag ska hantera mina känslor, och därför undvikit dem.
Men dagens sanning är att man kan inte springa ifrån sig själv: så därför tar jag en paus från Internet och försöker ta itu med mig själv innan allt går på tok. Mera "Quiet time" (ett uttryck som fanns på schemat för ett evangelisationsteam under Wilhelmina Winter Weekend och betyder "egen tid med Gud"), och utrymme för mig att ta in och bearbeta denna sommar innan skolan börjar...

/Inece