"If your dreams don't scare you, they are not big enough!"

Jag har inte alltid vunnit, men jag har aldrig förlorat.
Livet är fullt med svårigheter, motgångar och utmaningar att övervinna. Det finns omöjligheter som retar att utforskas...
Det finns för många vägval i livet, och att hitta rätt känns så ofta som en omöjlig labyrint. Hur hittar jag min väg i livet? Och var hittar jag modet att gå den?
Jag är en alldeles för tokblyg tjej med föreläsningsdrömmar. Jag är höjdrädd, men älskar bergsklättring! Jag är mer eller mindre rädd för det mesta, men försöker ändå göra det. Jag vill inte leva mitt liv begränsad av allt jag tycker är läskigt, och det ger mig inget annat val än att kämpa emot mina rädslor. En dag kanske jag lyckas övervinna dem, men om jag inte lyckas övervinna mina rädslor: ska de vara bland mina tillgångar!

fredag 1 februari 2008

Att bry sig eller...?

Oj, det blev länge innan jag hittade ro nog att skriva några rader. Jag har inte så mycket tid just nu heller, men jag tänkte att jag ändå ville skriva några ord om att ta ställning.
Jag är en av alla ungdomar som tog studenten i somras, och stod/står inför det stora valet: Vad ska jag göra nu?
En del kanske bestämmer sig för att ströva runt, upptäcka livet och inte bry sig ett tag, medans andra redan vet vad de ska göra. Vi ställs inför många, stora eller små, val varje dag; Vad ska jag ha för kläder på mig? Ska jag äta på restaurang eller hemma, ska jag donera mina organ när jag dör? Ska jag bry mig eller...?
Att inte välja är också ett val, så hur man än gör måste man välja...

När jag gick i åttan, var jag väldigt, väldigt tänkande av mig. Jag bekymrade mig för allt; klimathotet, världssvälten, att världen om 25 år beräknades skulle vara överbefolkad, att mina (inte alltför många) vänner inte skulle förstå att de var värdefulla... Och det måste jag säga, det är jobbigt, tungt, att bry sig om så mycket saker, speciellt när man är en maktlös tonåring som knappt ens blir tagen på allvar, så efter visst långt tid valde jag att gå en annan väg. Jag försökte att stänga av det där tänkande, för att inte bli tokig på att jag inte kunde göra något - slutade som på något sätt att bry mig.
Jag har försökt hålla mitt rika tankeliv sovande för länge nu, och det är lite grann meningen med att jag börjar blogga. Jag väljer att börja bry mig igen.

/Inece

1 kommentar:

Frida sa...

Det där du skriver om att du tänker..jag känner igen mej så mke i d! Varje dag när jag ser mina vänner tänker jag "vet dom hur värdefulla dom är?", jag tänker mer än andra jag med verkar det som...

det är bra att bry sej, det lönar nog sej i längden...Men bara det inte går överstyr...Lagom är bäst!

Kram
/Frida