Hjärntvätt eller hjärttvätt?

Om bara ett par dagar har vi avslutning med lärjungaskolan, och det känns en aning ledsamt. Det mest spännande året i mitt liv är snart slut och jag tar mig en stund åt att fundera över vad som har hänt under året. Om nio dagar är det precis ett år sedan jag lämnade, om än lite osäkert, självskadejaget bakom mig - beslutade att om jag ska ta hand om andra kan jag inte skada mig själv. Jag var ängsligare då, än nu, och hur jag såg på mig själv är nog det som är mest skillnad på. De insikter jag har fått, har jag haft svårt att tro på. Det människor har sagt och bett över, positiva saker, som jag aldrig trott kunde vara möjligt - det har visat sig stämma. Jag sa att jag aldrig skulle gå någon som helst form av bibelskola, men jag ångrar inte att jag nu har gjort det. Alla nya insikter, vart kommer de ifrån? Ändå sedan jag som tonåring började vara mer i kyrkan har min släkt varnat mig för hjärntvätt, är det detta? Skulle inte hjärntvätt vara något annat? Som när någon reklam lurar mig att tro att jag faktiskt behöver en hudmirakelprodukt som hjälper mig mot ålderstecken - fast jag bara är 21 år och ser ut som 17? När insikter som är sunda, och sanna, bubblar upp och till slut landar i mitt liv, fastnar i mitt hjärta, så är inte det hjärntvätt. Om något har tvättats så är det mitt hjärta, och mitt hjärta var verkligen i stort behov av att både lagas och tvättas. Nu fortsätter livet, och nya äventyr väntar. Jag vet inte vilka utmaningar som möter mig i livet efter lärjungaskolan, men jag vet att det inte slutat här. Förhoppningsvis har jag ett jobb som sommarvikarie på sjukhemmet i sommar och jag har sökt sjuksköterskeprogrammet till hösten. Kanske vågar jag göra verklighet av mina föreläsningsdrömmar? Livet ligger framför mig, och nu är jag mer brinnande än jag någon gång har varit. Ha en trevlig sommar! /Inece