Har du balans?

Balans är ett ord jag krockar med lite nu och hela tiden. Det finns i min kursbok, för tydligen är det vad allting strävar efter. Det ska vara balans mellan koldioxid och syre, kalium och natrium, balans mellan allt, hit och dit. Sedan fortsätter det, från våra kroppars mest basala och avancerade funktioner, ut till hur vi lever våra liv. Vi ska ha en balans mellan våra tankar; Vi ska inte vara högmodiga och inte självdestruktiva och där emellan någonstans finns ett sunt mellanläge? Det ska vara balans på vårt umgänge; med vilka och hur mycket man umgås? Det ska vara balans på livet.

Det verkar omöjligt när man pratar om det, så många saker som behöver vara i balans, hur ska vi kunna leva balanserat? Jag tror mycket av vår balans fungerar av sig själv, ungefär som när man kliver upp på morgonen att börja gå - det finns balans att ta sig upp, ta sig framåt utan att ramla. Eller när det är halkigt på vintern, kan vi halka och tappa balansen för en stund, men ofta återfår vi den innan vi faller, eller oftast tar vi oss upp igen och går lite mer försiktigt. Balansen finns fortfarande där.
På Zebraforum har en del funderat över det med balans mellan mat och motion, något som jag aldrig funderade över när jag var yngre och tränade gymnastik och fick maten lagad hemma - eftersom jag fick både och utan att behöva tänka. Det var först när jag slutade med gymnastiken, och inte fick fortsätta med att testa mig fram med hur jag ville motionera som min balans mellan mat och motion blev en förvirrande fråga. Jag fick höra att "om man inte rör på sig så blir man tjock", och "tjock" var ju dåligt att vara. Några månader senare började en i min klass komma med antydningar om att "tjock" var det jag var (även om jag inte var särskilt rundare än innan) och jag visste inte själv vad jag skulle göra åt saken. Jag visste vad andra människor hade gjort när dem tyckte att de vägde för mycket - dra ner på maten.
Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle ha kunnat komma på någon mer tilltrasslande väg att gå på, för den idén var bara något jag utvecklade mer - åt fel håll.
När jag skulle "rätta till" allt, blev det också lite fel. Jag började äta lite mer "normalt", men det där med träning och motion var en aning försummat. Jag var inte lika tajt i vänskap med min danskompis, så jag dansade inte. I den gymnastikgrupp jag skulle ha gått i var alla flera år yngre än mig och jag skulle känna mig klumpig och fel, så jag började inte träna gymnastik heller. Att gymma var tråkigt, och promenader var svåra att få rutin på. Jag förknippade dessutom träning till mitt osunda matbeteende, så den stora frågan var verkligen : Hur finner man balans mellan det där med mat och motion?
Jag berättar det här, för att jag vill poängtera att jag inte är perfekt och att jag inte har svaret på den funderingen. Det här en nackdel som följt med från dåtiden dåliga val, och jag jobbar på att hitta den lösning som passar mig. Det är en av mina utmaningar för året, och det är troligt att jag hittar ett sätt som funkar och jag kommer med säkerhet misslyckas några gånger på vägen. Men jag tänkte dela med mig med några punkter, som jag har på min egen minneslista, och om någon finner att det är till hjälp så är det toppen! Min lista består av:

Våga testa
Att komma igång, är att försöka förändra något, och ibland vet man inte riktigt vad man vill syssla med. Vilken träningsform passar mig bäst? Vad, hur... ska jag äta? Det är inte farligt att våga testa nya saker, och utvärdera hur de fungerar. Imorgon ska jag prova på Jujutsu, det är en kampsport och inte alls vad jag tror är min träningsform, men det kanske är roligare än vad jag tror?

Våga falla (misslyckas)
Det är helt ok att testa nånting och komma fram till att det inte funkade. Det är inte heller givet att man lyckas perfekt med allting man tar för sig, utan att man faktiskt misslyckas ibland. Då är det att ta sig upp och testa igen, precis som om du halkar på vintern. Vi kan lära oss otroligt mycket av våra "misslyckanden".

Känn efter
Utvärdera dina försök för att komma fram till vad som funkar eller inte funkar. Kanske är det för mycket eller för lite av någon ting? Hur kan du göra det annorlunda? Vad ska du bevara?
Jag var ute och sprang en dag i början av året och funderade på hur man kan veta vart gränsen för "för mycket" går, och tänkte att svaret finns i att känna efter. Kroppen säger ju ofta till om den är trött eller hungrig, och det är klokt att lyssna på de signalerna.

Forma ett mål/en utmaning
Jag tänkte först att jag bara har hängt upp mig på utmaningar, men så såg jag att Anna Skipper verkar ha lite samma filosofi i "Du är vad du äter" (deltagarna får ofta någon tävling, eller test att komma i form till). Rent logiskt så är det mycket mer motiverande att kämpa för något om man har en bild av vart det leder, något som man kan se fram emot och skulle känna sig stolt över att klara av. Ställ inte för höga krav på dig själv, och om du inte lever upp till din förväntan titta på vad du faktiskt lyckades med!
Jag funderar på att min utmaning ska vara att "springa" tjejmilen. Det är mer troligt att jag går, kanske joggar ibland, än att jag springer, men jag ska komma runt och jag ska ha roligt - det är mitt mål.

Nu är denna lista väldigt inriktad på träning och är inte mer än mina tankar, men jag tror att man kan ta den och anpassa till lite olika saker, och lägga till punkter eller förkasta den om man så vill. Det finns dåligt med facit över vad för val vi ska göra i livet, eller hur vi ska bära oss åt, så ibland får man testa sig fram. Men tanken är väl att vi ska må bra!

/Inece