"If your dreams don't scare you, they are not big enough!"

Jag har inte alltid vunnit, men jag har aldrig förlorat.
Livet är fullt med svårigheter, motgångar och utmaningar att övervinna. Det finns omöjligheter som retar att utforskas...
Det finns för många vägval i livet, och att hitta rätt känns så ofta som en omöjlig labyrint. Hur hittar jag min väg i livet? Och var hittar jag modet att gå den?
Jag är en alldeles för tokblyg tjej med föreläsningsdrömmar. Jag är höjdrädd, men älskar bergsklättring! Jag är mer eller mindre rädd för det mesta, men försöker ändå göra det. Jag vill inte leva mitt liv begränsad av allt jag tycker är läskigt, och det ger mig inget annat val än att kämpa emot mina rädslor. En dag kanske jag lyckas övervinna dem, men om jag inte lyckas övervinna mina rädslor: ska de vara bland mina tillgångar!

lördag 5 december 2009

Hjärtekrossande

Idag har jag läst Resdagboken till en jag känner genom Röda korset. Han pluggar till distriktssköterska och är i Pakistan och gör sin praktik. I det senaste inlägget berättar han om barnavdelningen som han haft praktik på nu, och det enda ord jag kan hitta att beskriva med är: Hjärtekrossande. Jag borde egentligen plugga anatomi, men jag läste det där inlägget och om jag bara skriver lite, kan jag nog koncentrera mig sen. Jag minns att det var såna saker, undernärda barn, okunskap och bristande hygien, som jag gick runt och tänkte på när jag gick i högstadiet. När mina jämnåriga tittade på MTV och snygga magar på rasterna, drömde jag om att hitta ett botemedel mot aids.
Jag minns att jag hade en period, då jag vägrade gå på bio, och försökte få mina vänner att göra samma sak, med baktanken att: "Tänk alla pengar som läggs på att göra en film, specialeffekter, skådespelarlöner, utrustning... Bara för att vi är bortskämda. Tänk om de pengarna kunde läggas åt en rättvisare värld istället?" Vilket är en tanke som påminner om den doktorn i Pakistan hade om att vi borde avstå från att ha husdjur, men samtidigt lär det ju inte bara vara pengar som löser alla problem...

Ibland går jag bara igång på något, och blir lite tokig över att allt jag gör är att sitta och gömma mig i min kurslitteratur när jag vill GÖRA något åt sånt här. Samtidigt vill jag göra något av alla andra projekt som finns som idéer. Det känns som livet är for kort ibland, samtidigt är det nu vi ska leva. Och NU har jag plugg att ägna mig åt, trots att jag nästan kan höra Disney's "'Cause I just can't wait to be king" i bakgrunden till min längtan att bli "färdig" sjuksköterska någon gång. Men jag får ha tålamod, för jag har mycket att lära mig. En sak i taget...

/Inece

Inga kommentarer: