Antivirus-program.

Den senaste veckan har jag brottats lite med min dator, eller snarare antivirus-programmet på min dator. Det började med att informationen gick fram att min dator kunde "vara utsatt för risk" på grund av något med antivirus-programmet. Jag trodde licensen hade gått ut, men efter några om och men, kan jag skratta lite åt min okunnighet: mitt antivirusprogram ville bara bli uppdaterat! Nu fungerar allt fint igen.

En tanke stannade mig en stund, mitt i mitt skratt: kanske fungerar vi människor så också. Att något som krånglar gör det i brist på "uppdateringar"? När jag sätter igång och destruktivt kritisera mig själv, skulle jag inte hellre uppdatera mig om att jag "inte längre gör så" och om att "jag är fantastisk som jag är". När samtalet dras till medmänniskans samling med misstag, och misstron på att han/hon kan ändra på sig? När Livets väg känns tung att gå, som att man aldrig kommer fram eller aldrig ens kommit iväg, men om man vänder och ser tillbaka är startpunkten längre bort än man trodde... Uppdateringar.
Hur ofta stannar vi upp och reflekterar över hur livet är, hur vi är, hur vi upplever våra medmänniskor, eller vad vi gör för att hantera allting?
Eller som i orientering, då man hela tiden behöver hålla koll på kartan, åt vilket håll sjön var när jag började springa och vart den är nu. Om inte kartan är rätt vänd, så blir norr på kartan fel när vi använder kompassen, och det blir lätt att hitta vilse.
I slutet av en ju jutsu-träning sa vår tränare: "Bra kört, allihopa". Vi hade övat på kast, något jag känner mig osäker och feg över och det tog över mina tankar. "Alla utom DU, Inece" skriker mitt tanketroll argt, och jag biter ihop. "Alla utom jag", tänker jag och känner mig arg tillbaka. Denne tränare verkar vara rätt bra på att läsa av mig och säger: "Jo, du också, Inece". Nästa gång ska jag inte vara så hård mot mig. För faktiskt så är jag bra! och jag är bra på att bli bättre. Jag måste bara uppdatera mig själv om det... Ok, år 2010, livet, Vfu:n, ju jutsukasten kanske inte blev vad jag tänkte, men det spelar ingen roll. Genom alla mindre lyckade försök har jag (åter)upptäckt något inom mig som talar uppmuntrande, sjunger sånger med texter som slår rakt in på mina tankar, visar bilder, och placerar mig i dem och skapar en hoppfull historia. Låttextraden just nu:

"Welcome to wherever you are. This is your life, you made it this far!"

Welome to wherever you are, Bon Jovi

Som en liten uppdatering! Som en tavla med en karta och den runda ringen eller krysset som visar: Du är här!

/Inece