"Ha inte för höga tankar om dig själv..."

Veckans bloggtema får vi välja själv, och rubriken syftar till ett bloggtema som var för en tid sedan om Jantelagen, vilket är vad jag har tänkt fundera lite över. När jag kommer hem från skolan om dagarna är det alldeles lagom tid att dimpa ner i soffan och titta på "Projekt Runway", och ibland är det pinsamt underhållande att höra hur de tänker om sig själva. Som tittare av programmet, ser jag allt ur ett helt annat perspektiv och ibland ser jag samma brister som juryn ser, ibland förkastar jag deras design för att det inte är min smak. Det är tur att jag inte sitter i juryn, för egentligen kan jag inget om branschen, jag tycker bara en massa. Det roliga att många är helt säkra på att deras kläder är de bästa, att de kommer vinna veckans utmaning, när de i själva verket är bland de med flest brister, som är nära att åka ut eller åker ut.
Tidigare gick "Top Model" på samma tid som de nu visar "Projekt Runway" och även i "Top Model" kan jag iakta samma fenomen. Att några av de tävlande är en aning självgoda, men det finns också dem som tänker om sig själv att de inte platsar i tävlingen och tror varje gång att de kommer åka ut...
Jag tror att alla tänker antingen för högt eller för lågt om sig själva.
Hur är din självbild? Tänker du höga eller låga tankar om dig själv? Du behöver inte berätta, men det kan vara bra att fråga sig själv. Om jag vet om att mina tankar, kan jag lättare försöka tänka annorlunda, om det behövs...

På grund av kursen vi läser nu (Anatomi och fysiologi) är vi flera stycken i min sjuksköterskeklass som har börjat tänka på hur allt hänger ihop, och på att det är de små processerna som verkar vara de betydelsefulla i människokroppen, till exempel alla joner och molekyler och allt som händer i cellen. Nu råkar jag vara rätt usel på cellbiologi, än så länge, men jag fattar nog mycket att tycka det är otroligt att det ens fungerar. En av mina kursvänner berättade att hon suttit en kväll och stirrat på billyktor, och gatulampor och slagits av hur små vi människor egentligen är och hur stor världen är och undrat om det finns något ännu större. Även om jag oftast tänker negativt om mig själv, så är inte den tanken, eller insikten negativ alls. För det är sant, jag är inte särskilt "stor" när allt kommer omkring, men jag är för den sakens skull inte obetydlig. Vi är allihop en del av det stora, en del med betydelse, uppgift, goda egenskaper och mindre bra egenskaper. Istället för att haka upp oss på våra mindre bra egenskaper, borde vi kankse se till att göra något där vi får använda våra goda egenskaper så att de kommer till nytta, precis som våra kroppar gör - automatiskt!

Avsluta, vill jag göra med ett bibelord: "ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en" (Rom 12:3, Sv. folkbibeln) Jag vill lägga till "eller för låga tankar", eftersom jag har många för självkritiska vänner. Att kasta "Jantelagen" i ansiktet på en människa med en låg självkänsla vore inte förståndigt.

/Inece

P.S. Som ett motkoncept till "Jantelagen" finns "Jamtelagen", som inte är helt tokig. Och så är det väl lite för att jag får vara stolt över mitt Jämtland också ;).