För en tid sedan, satt jag och en kursare och pratade om pennor innan en av föreläsningarna skulle börja. Jag berättade om några färgpennor jag använde under våren för att rita/måla och när jag berättade mindes jag hur härligt det hade varit att bara sitta och måla, att försjunka i min egna kreativa värld en stund, och började nästan hoppa upp och ner av längtan att måla. Den längtan som jag ibland försöker kväva omedvetet då den alltid tycks komma vid diverse omöjliga och opassande tillfällen."Kan du rita en hundtass?" frågade min kursare då och jag gick genast igång och frågade om ur vilket perspektiv hon hade tänkt sig den tassen, bara tassen eller en hund också? "Det får du bestämma", svarade hon och den lektionen satt jag och ritade hundtassar medan jag lyssnade på föreläsning om kvalitativ forskningsmetod.
När föreläsningen var slut bestämde jag mig för att gå till Clas Ohlson och se om de hade någon Fixspray för blyertsteckningar. Det hade dem inte, så jag köpte akvarellvaxkritor och började måla den bild som finns vid sidan av den här texten.Jag är väl egentligen ingen konstnär, och jag vet många människor som är duktigare än jag på att måla, så för min del handlar det mer om att få ut det. Akvarell är inte min starka sida heller, så när jag ser resultatet är jag ganska nöjd ändå.
Egentligen tycker jag mig aldrig bli klar med målningar, eller andra kreativa projekt. Ibland hamnar de i någon "skulle ha gjort"-låda och glöms bort.Ofta när jag bläddrar igen högar av bilder, ser jag inte bara bilderna som de är, jag minns när jag målade dem, vilket humör var jag på, vad jag tänkte visa med bilden och om den inte är färdig: vad jag var så missnöjd över. Ofta ser jag någonting annat än vad jag såg just då, och skulle kanske kunna fortsätta att rita på just den bilden, men jag gör det aldrig! Varför?
Just den bild som visas här, trodde jag var förstörd redan vid "bild 2", och jag tyckte att jag redan då kunde ge upp och vara arg på mig istället, men jag ville inte att det skulle vara så. Den bild jag hade i huvudet var för fin för att jag bara skulle ge upp, så jag fortsatte.
Bilden i huvudet, är aldrig som den som hamnar på papperet ändå. Förut blev det alltid sämre än jag föreställde mig, så jag föredrog att rita på "måfå". Numera, händer det ibland att bilderna blir "bättre" än idén till bilden.
Det roliga med olika kreativa projekt, är egentligen inte när de blir färdiga, även om det är en skön känsla att titta på en "färdig" bild. Det roliga är det som händer emellan att papperet, om det är en teckning som skapas, är vitt och oanvänt, till att det är ett färgglatt konstverk. Att börja, tycker jag alltid är det svåraste, så jag ritar några kurvor eller fyrkanter och sedan kan jag sitta en lång stund och bygga på det. Det kan börja som ingenting, och bli ett kaos, för att någon gång bli ett häftigt resultat, och bilderna kan berätta så mycket mer än jag tänkte på. Det är ett eget språk, och även om många säger att alla människor tänker i ord, så tror jag att jag ofta tänker i bilder. Det är först när jag kommer på att jag ska berätta om "mina" bilder som de blir ord.Vad jag menar med att "konstverk" aldrig blir färdiga är detta: Jag visade en av mina "färdiga" bilder för en vän. Jag räknade den som färdig för att det jag inte kan komma på något mer att göra på den, och för gjort av min penna är den så perfekt det går. Min vän började kommentera min bild; "Den är bra tycker jag. Bra skuggning på vattnet, fint motiv. Du skulle ju kunnat skuggat överdelen av bilden lite mer".
Om jag ska gå efter vad andra tycker, kommer mina bilder aldrig bli färdiga, det kommer oftast alltid finnas saker man kan göra bättre, i livet, när man målar...
Alla har väl något kreativt de sysslar med. Att skriva en blogg räknas nog som kreativt, man skapar ju någonting. Poesi. Skulpturer. Akvarellmålningar. Musik. Min pojkvän har ofta en massa tekniska projekt som jag inte begriper mig på, som att laga skotern, eller bygga modellflygplan. Kanske kan vi till och med påstå att människan har ett kreativt behov, även om många inte tänker på det eller har tvingat sig att glömma bort det?
/Inece
*Den sista bilden i blogginlägget är inte den "färdiga" bilden. På den rätta bilden snöar det lite också :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar