"If your dreams don't scare you, they are not big enough!"

Jag har inte alltid vunnit, men jag har aldrig förlorat.
Livet är fullt med svårigheter, motgångar och utmaningar att övervinna. Det finns omöjligheter som retar att utforskas...
Det finns för många vägval i livet, och att hitta rätt känns så ofta som en omöjlig labyrint. Hur hittar jag min väg i livet? Och var hittar jag modet att gå den?
Jag är en alldeles för tokblyg tjej med föreläsningsdrömmar. Jag är höjdrädd, men älskar bergsklättring! Jag är mer eller mindre rädd för det mesta, men försöker ändå göra det. Jag vill inte leva mitt liv begränsad av allt jag tycker är läskigt, och det ger mig inget annat val än att kämpa emot mina rädslor. En dag kanske jag lyckas övervinna dem, men om jag inte lyckas övervinna mina rädslor: ska de vara bland mina tillgångar!

måndag 9 november 2009

Ibland undrar man verkligen...

Jag kom hem igår med två påsar med kläder och skor som någon skickade med mig. När jag sen kommer hem och kollar vad det är för kläder, så är det:

- 4 par byxor, som om någon visste att just byxor är det klädplagg min garderob just nu lider mest brist på.
- 3 tröjor, snygga, alldeles perfekt matchat till min smak, och även med lite längre ärm (jag som annars har hela garderoben full med kortärmat).
- ett par riktiga kängor. Med ett par yllesockar i dem behöver jag inte köpa de vinterskor jag tänkt jag skulle köpa, men inte riktigt har råd med.

Ibland händer såna saker jag inte kan förklara, små lustiga sammanträffanden med perfekt timing. Som idag när jag var sen till skolan och sprang för att hinna, såg långt framme vid en av vägarna jag måste korsa att det var mycket bilar och röd gubbe, men det slog om till grön precis när jag kom dit. Och trots att jag enligt föreläsningssalens klocka var fem minuter sen när jag pustade ut i en stol hade vår föreläsare inte kommit än. Som om någon vet att jag inte gillar att komma för sent och ville hjälpa till lite?

Tanken på att det skulle finnas någon form av "högre makt" som tar hand om en, låter, tycker jag, ju rätt mysig - men så otroligt flummigt. Dags att komma ner på jorden igen!
Ändå. Dessa sammanträffanden. Bönestunder då människor som inte alls känner mig säger saker som träffar så mitt i prick på något de omöjligt kan veta något om. De kanske till och med säger något som jag först blev arg för, eftersom det beskrev något jag själv inte ens trodde på, men ändå önskade. Det är inte juste att leka med någons önskningar på det sättet. Ändå, sammanträffande, när jag ett och ett halvt år senare tittar på papper, nerklotrade av saker "Gud vill säga till Inece" och upptäcka att idag är mycket av det verklighet! Hur fasen är det möjligt?!

Gud, eller otroligt lustiga sammanträffanden, vad tror du? Egentligen kanske båda låter lika flummigt, men det händer ju lite då och nu... Även om det inte finns någon "vettig" förklaring händer de ju: Dessa sammanträffanden. Nog för att jag tror jag vet vad jag tror på, men jag blir alltid överraskad ändå. Ibland undrar man ju verkligen, och jag tror inte att vi kan bli helt övertygad om varken det ena eller det andra.

/Inece

2 kommentarer:

Mia sa...

:) Sånna dagar då allt flyter på är bara så underbara! Tur att det finns den där flummiga typen som vill hjälpa oss ;)

Mia sa...

Ps gillar dina bilder! :) dom gör en GLAD! Du är så inspirerande!