Vem är egentligen en hjälte?

Efter att ha läst en del artiklar på Aftonbladets nominering av "Svenska hjältar" och ett antal bloggar tänkte jag också skriva några ord om hjälteskap.
Vi kan läsa om Caroline Lundvik som blivit frisk från anorexi och nu hjälper andra, och om Louise Eneberg som först var mobbad, sen började mobba och nu föreläser hon om mobbning.
Det är ju inte säkert att den jag tycker är en hjälte, tycker alla är en hjälte. Och jag vill inte ta ifrån någon annan deras hjältedefinition, på grund av vad jag tycker att en hjälte är för något.

De flesta verkar i alla fall vara överens om att en hjälte är modig. För att vara modig, behöver man vara rädd, eftersom min definition av Mod är att "trotsa rädslan".
Det finns minst lika många olika saker att vara rädd för som det finns människor, vilket ger många väldigt olika situationer där någon kan vara modig. Med de problem jag har haft med mattrassel, som jag kallar det, och självskadebeteende, vet jag hur det är att vara rädd för livet utan dessa beteenden. Det krävs mod för en person med en ätstörning att jobba för att bli frisk.
Jag vet inte alls hur det känns att mobba någon, men vad jag kan föreställa mig att det man känner sig förjävlig, rent ut sagt. Jag skulle ha extremt dåligt samvete, men inte våga konfrontera den känslan. Jag skulle vara fast i en ond cirkel om jag inte hade modet att bryta mönstret. Jobba med mig nog mycket för att ta vara på min självinsikt, att dessutom stå för att man varit en mobbare och föreläsa om det. Människor är dömande, behövs det inte mod att göra något sånt? Många människor har redan, utan att höra en mobbares historia, släppt sin dom över deras chans att någonsin räknas som något bra i samhället.

Enligt ett facebook-quiz jag gjorde för längesedan är en hjälte någon som hjälper andra.
En del hjälper andra människor på fritiden, andra har det som jobb, och de allra flesta har någon gång hjälpt någon med något. Om jag läser om människor som nominerats, så verkar det ändå ha ett sammanhang av att a)använda sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra, b)det är deras passion att hjälpa andra eller c)att hjälpa någon annan i en akut situation, som till exempel Christoffer som räddade sin lillebror från att drunkna.

En tredje punkt dom jag tycker behövs för en hjälte är att vara en förebild. Jag tror att anledningen att man skapar hjältebilder är att man vill ha något att se upp till. Därför tycker jag om idén med vardagshjältar, eftersom det tar ner det ouppnåliga i att vara en hjälte. Egentligen kan vem som helst vara en hjälte, på sitt sätt. Till och med tjejen som varit mobbare, kan vara en god förebild. Tack vare hennes erfarenheter (tror jag)har hon större chans att nå ut till andra mobbare och påverka dem, vilket i sin tur leder till en liten förändring av världen. Är inte det värt att se upp till? (Förändringen av världen alltså, inte att mobba någon.)

När jag satt fast i mitt självskadebeteende och trodde att jag var för evigt körd, var min mamma min vardagshjälte. Jag såg upp till henne för att hon hade, lyckats med det jag trodde att jag aldrig skulle klara av: ta sig ur sina problem och göra något meningsfullt av erfarenheterna.

Vad tycker du? Vad krävs för att du ska kalla någon (vardags)hjälte? Kan vem som helst vara en hjälte? Dela gärna just din tanke!

/Inece