56 minuter...
Klockan är fem minuter över tio, ja eller fyra, och jag vill verkligen veta resultatet på min tenta. Jag sätter mig suckande av otålighet framför datorn och Gmailchattar lite med min pojkväns föräldrar. "Frukost, kanske är en bra idé", tänker jag och går och kokar lite nudlar.
35 minuter...
Snart!! Snart får jag veta mitt tentaresultat. Det känns ju som att det gick ganska bra, men samtidigt är jag inte helt säker förrän jag ser det svart på vitt: Godkänd. Då kan jag pusta ut, och ingen omtenta behöver jag vara nervös för. Tänk att jag har överlevt snart en hel termin på universitetet. Och jag har överlevt bra! Det trodde jag ju aldrig när jag började, att det skulle vara så roligt!
15 minuter...
Final countdown. Klasskamrater börjar chatta med mig på facebook, frågar hur det kändes. Men jo, det kändes som det gick bra. Hoppas, hoppas att jag slipper omtenta. Egentligen är en timme inte så lång tid, men när man räknar varje minut, och längtar efter att kursen (eller i alla fall delkursen) ska bli godkänd, då är en timme så lång tid när man räknar varje minut...
5 minuter... Förväntan.
4... Nervositet.
3... "Jo, men visst måste det ha gått bra. Jag var ju rätt säker..."
2... Snart, snart.
1... Nu!
"Ni hittar ert resultat på tentamen klockan 15.00 i lärplattformen. Där ni hittade tentan, klickar ni på 'feedback'..." Åh! Tänk att jag väntade i en timme för att få veta att veta att jag skulle få vänta ytterligare 4 timmar. Ändå, det är bättre än att vänta i tre veckor...
/Inece
fredag 20 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar