En sak i taget...

Det här är fortsättningen på mitt förra inlägg. Jag har nu kommit hem från en vecka hos min pojkvän, börjat mitt sommarjobb och haft tid att se mig om i mitt lilla kaos. Jag har konstaterat att jag har tusentals oavslutade projektt, som ett försök att sy ett överdrag till soffan med alla mina urvuxna jeansplagg, sy om nån trasig byxa till en kjol, nån annan urvuxen byxa ska bli ett par shorts, nåt tantigt plagg jag har fått från någons garderobsstädning är till hälften om designad till något snyggare. Jag har en låda med foton, som jag hade tänkt pyssla ihop lite snyggt. Jag har en hög med kläder som gått sönder, som har legat i något halvår och väntat på att bli lagade. Jag har två stickade raggsockor (som jag ska sticka kamrater till), en annan halvstickad raggsocka liggande och jag håller på att sticka ett par benvärmare. Plus att jag har en massa saker, som jag aldrig använder, som egentligen bara tar plats. Inte undra på att jag alltid är tankspridd och aldrig får något gjort... Så nu ska jag rensa! Jag ska:

- göra mig av med alla för små kläder (det är inte särskilt troligt att jag krymper i dem, hur mycket favoritplagg det än gång i tiden var)!

- göra mig av med alla trasiga kläder (jag har så pass gott om kläder att jag inte behövt laga dem än)

- göra mig av med en massa småpjöller (prydnadsaker samlar bara damm, ljusstakar använder jag liksom aldrig, osv...)

- sortera fram en ordning bland alla blandade papper, som ligger i högar på olika ställen i min lägenhet.

- sortera alla ofärdiga projekt, kanske skriva en lista över dem, göra färdigt och därefter hitta på någon regel om att inte ha för många saker på gång samtidigt. Det blir lite som när jag var liten, sådär 4-6 år, och mormor tjatade på mig och min bror att plocka undan det vi höll på med innan vi påbörjade något nytt. Tänk att det skulle ta mig ungefär 16 år att fatta vad hon ville lära oss!?

För några månader sen när jag ringde en vän och frågade vad han gjorde, svarade han att han var "Singletasking". Jag tyckte det lät roligt i jämförelse hur jag nästan alltid svarar på samma fråga : "Jo, jag lagar mat, samtidigt som jag diskar, samtidigt som jag ser på tv lite nu och då, jag pratar med dig, och däremellan sitter jag vid datorn och skriver på något tankeprojekt, och sen ska jag..."Och när jag tänker på det så verkar det som att jag ofta försöker göra 100 saker samtidigt, istället för att göra som jag har fått höra faktiskt fungerar: Göra en sak i taget!
Under veckan har jag fått vara med och stöka med saker som, om jag tänkt på det en stund efteråt, varit ganska avskräckande att se hur flera års oavslutade projekt blir så mycket saker.
Nog måste det väl kännas mycket bättre att kunna avsluta det man håller på med innan man börjar med något nytt? Och vad kan vara mer perfekt att börja med detta på än sommaren? Ingen skola som stjäl min fritid.

Det här är en sak som bara har bitit sig fast i min hjärna. Jag försöker att inte tänka på det, men jag tänker mycket på det just nu. Det skulle vara kul, kanske till och med skönt, att ha mindre saker. Många av de saker jag har, kan jag inte ens komma på varför jag har (kvar) dem, de bara finns där utan att jag bryr mig det minsta. Jag har inget mål i att äga ett antal saker, jag hoppas bara att jag lyckas rensa upp bland en massa ofärdiga projekt och saker som inte gör annat än att samla damm. Vad det i slutändan leder har jag ingen aning om. Förhoppningsvis har jag bättre koll, bättre ordning, på mig själv och allt runt omkring mig. Med lite tur håller det i sig, och inte bara blir ett "sommarprojekt". Har jag ännu mer tur, kanske jag lyckas inspirera min pojkvän att rensa sina saker lite mer. Eller någon annan. Men jag gör det här helt för min egen skull.

/Inece