Murphy's lag?

"Hur går det egentligen med sommarprojektet?" kanske någon undrar, och då kan jag berätta att det faktiskt händer nånting. Skrivbordsstolen gick sönder och hamnade i bort-högen direkt, jag springer runt i min lägenhet och flyttar hela tiden en eller flera nya saker till bort-högen. Först för en stund sen höll jag något i handen, och kunde inte riktigt bestämma mig om jag skulle ha kvar den eller inte och undrade förvirrat vart min "kanske"-hög var. Jag drog ut alla saker ut min ena garderob och när jag "fyllde" den igen, blev den så konstigt tom (en resväska, 2 vinterjackor, täckbyxa, en höst/vårjacka och några skor). Jag har sorterat ihop en stickningslåda (med stickor och nästan allt mitt garn) och en "konstnärslåda" - ordning och reda...
Men det var ju ena del av min plan, min andra del går inte lika bra. Att göra klart alla ofärdiga projekt. När jag sätter mig ner och tänker sticka eller något, så kommer jag på någon sak som jag tänkt spara, men varför då? Den hör hemma i bort-högen! Det måste vara något fel, jag trodde det skulle vara svårare?

Ändå. Det är märkligt, jag skulle nästan kunna misstänka mina saker för att leva ett eget liv. Min "bort"-hög växer visserligen, men innan en del saker hamnat där har dem protesterat vilt. Något klädesplagg som jag tyckt mycket om säger, "Hallå! Jag var ju din favoritjacka", men det biter inte så mycket - den är ändå nästan för liten. När jag däremot plockar upp ett överkast jag har fått från min mormor, som hon har virkat, men som jag aldrig använder, blir det svårare. Varje sak som momma gjort, använder samma taktik och får mig att tänka på hur ledsen min mormor skulle bli om hon fick veta att jag gjort mig av med alla hennes mattor. Saker som hon har köpt åt mig, är det inga problem med, men det är annat med alla mattor har hon vävt själv, och hon väver inte längre. Tänk all tid, och energi hon har lagt ner på att jag och min bror ska ha mattor att ha på golven. (Egentligen blir de bara skitiga, och jag snubblar på dem när jag försöker dansa - så de hamnar ändå bara i garderoben eller förrådet i källaren.) Efter en omgång dåligt samvete hamnar dem nog till slut i bort-högen.
Jag funderar lite på det där med "Murphy's lag", som vi alltid refererar alla dåliga dagar till hemma hos min pojkväns familj. "Lagen om alltings jävlighet och tingens inneboende ondska", eller hur det var. Kanske finns det någon punkt där som säger att: "När du försöker göra dig av med dina saker, så kommer dessa att försöka göra motstånd så att du behåller dem!", eller något liknande.

Att sortera upp sakerna är hittills mycket enklare än jag förväntade att det skulle vara (ja ja, de ska ju bort sen också...), men samtidigt överraskande känsloväckande. Jag trodde inte just det skulle bli så (känslomässigt) svårt när jag började, men när jag stod och småklättrade i min ena garderob fick jag lätt panik. Inte på grund av någon höjdrädsla, utan över att jag har aldrig haft en så tom garderob förut! Och när jag tänkte lugna mig med att min andra garderob ser "normal" ut, men när jag tittade i den var den bara till hälften full. Jag kände inte igen mig i min egen lägenhet! Då tänkte jag att det var dags för en liten paus och tillbringade en dag i tvättstugan och sorterade lite papper istället.

Bort-högen (med undantag för strykbrädan och en liten orange trappstege som är min syhörna annars) för ett par dagar sedan, innan jag tog paus.

/Inece